Ida Josefin B

Livet är tamejfan en riktig bergochdalbana. Nu känns allt lugnt igen, allt tycks lösa sig med jobb och jag överlever. Har nu jobb som sjukgymnast 3 kvällar per vecka i alla fall. Jobbar även heltid på Dalen hela veckan ut. Nästa vecka har jag till och med tagit mig en ledig vecka! SKÖNT.

Idag blev det träning för första gången på ca 3 veckor. Först Yoga 60 min och direkt efteråt joggade 6 km på 33.45 min. Kristoffer kommer även hem från Grekland ikväll efter att ha varit borta en hel vecka. Underbart. Så nu ska jag och Lina åka iväg och plocka upp våra män på Arlanda.

OCH JUST DET! Tog ju även körkort för typ 2 veckor sedan. Den 14 september blev körkortet mitt efter mycket press och stress.

Feel good.

Nu känns livet kaos. Jag går från ett jobb till ett annat och jobbar därmed 8-20 idag. Ok det är jäkligt kul och jag njuter av livet som sjukgymnast men jag hinner knappt med mig själv längre. Äter dåligt, tränar dåligt och sover dåligt. Oroar mig över nästkommande månad och undrar var eller OM jag ens kommer att jobba då. Körde upp igen i lördags och kuggade men anledningen att jag körde för långsamt, trots typ 0 bilar i trafik att hindra. Själv tycker jag att jag körde kanonbra, men oflyt som jag har satt det även med någon slags kontrollant i baksätet. Jag spyr på dem. Hur FAN ska man köra för att bli godkänd egentligen? Vadå körde för långsamt? Ska jag till nästa gång öva på att köra fort då eller?

Vad händer egentligen? Det här händer inte mig. Det stämmer inte. Helt plötsligt går livet inte alls som planerat.

Ibland tror jag att gud verkligen finns. Slutade, om jag inte nämnt det, som sjukgymnast redan 19 augusti. Sedan dess har jag tänkt att min karriär är över, det finns inga jobb, inte utan kontakter. Jag har jobbat på Arla i en vecka, haft smärta i varenda muskel och ända in i själen. Sjuk av ångest, sjuk av olycka över att inte kunna arbeta med det jag utbildat mig till. MEN igår ringde chefen från mitt sommarvikariat på Dalen och undrade ifall jag ville jobba lite mer, hela september ut! Minst.

Det är helt galet hur det kan vända såhär. Ok det har bara gått 2 veckor, men det räcker för att bygga upp en framtid som icke sjukgymnast, som arbetslös, utan inkomst. Jag är överlycklig. Så lite kan betyda så mycket ibland.

Börjar som sjukgymnast igen redan om 15 min! Tjao!