Det vänder?

Ibland tror jag att gud verkligen finns. Slutade, om jag inte nämnt det, som sjukgymnast redan 19 augusti. Sedan dess har jag tänkt att min karriär är över, det finns inga jobb, inte utan kontakter. Jag har jobbat på Arla i en vecka, haft smärta i varenda muskel och ända in i själen. Sjuk av ångest, sjuk av olycka över att inte kunna arbeta med det jag utbildat mig till. MEN igår ringde chefen från mitt sommarvikariat på Dalen och undrade ifall jag ville jobba lite mer, hela september ut! Minst.

Det är helt galet hur det kan vända såhär. Ok det har bara gått 2 veckor, men det räcker för att bygga upp en framtid som icke sjukgymnast, som arbetslös, utan inkomst. Jag är överlycklig. Så lite kan betyda så mycket ibland.

Börjar som sjukgymnast igen redan om 15 min! Tjao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0