Ida Josefin B

Jag känner mig seriöst som en ensamstående stackars kvinna för tillfället. Utan barn då. Kristoffer har nog jobbat över varenda dag den här veckan och det är ju inte några timmar direkt! 5 timmar en dag, 10 timmar en annan och idag skulle han ha slutat kl 17, men är ännu inte hemma. Jag räknar med att det dröjer om man säger så. Jag kan inte ens minnas sist vi åt middag ihop. Jag sover när han jobbar och han sover när jag gått till skolan. Han är ledig när jag jobbar och jag är ledig när han jobbar. Jag börjar bli lite smått leds. Eller jag är snarare riktigt ledsen...