Ibland önskar jag att jag vore stålmannen
Det här med att börja skolan på heltid igen kom som en stor jäkla käftsmäll. Lekandet är slut och nu är allt plötsligt på blodigt allvar. Ja verkligen! Det är nu vi sätts på prov och ska kunna allt vi hittills lärt oss inom sjukgymnastiken. Redan på torsdag har vi vår första praktikdag och vi ska visst helt själva göra en anamnes på en livs levande patient, käftsmäll nr 2. Ringde vår handledare idag och hon verkade inte så trevlig som vi hoppats på. Kul. Nu när nerverna redan håller på att brista...
Kommentarer
Trackback