När allting känns ut-och-in och bak-och-fram
Det är nästan läskigt vad man vänjer sig vid saker och ting. Jag har varit ledig, fri till att hitta på vad jag vill i nästan en månad nu, och i ärlighetens namn så har det inte varit så kul alla gånger. Jag vill nog påstå att man gärna har en tydlig kontrast mellan vardag och helg. Det krävs en längtan efter att få vara ledig för att kunna njuta fullt ut. Ha en bestämd vardag med ett fast schema. Veta vad man ska göra. Ha en plats att gå till. Idag och många dagar bakåt har jag bara levt i en luddig, suddig, oförutsägbar och obestämd vardag. Skönt, till en början. Men det känns inte ok, det känns inte bra att leva så. Jag och de flesta andra behöver nog lite att bita i för att känna att man lever. Det känns inte rätt när vardagen blir till helg, eller desto värre, när helgen blir till vardag.
