Styrka att förlora
Så nu är en jobbdag över, och jag är så trött! Jag tycker faktiskt att det är trevligt på jobbet ändå, även om det är plågsamt att ta sig upp på morgonen. Men att ha bra arbetskamrater är nog det viktigaste för mig! När jag tänker efter så skulle jag nog sakna Arla om jag slutade, eller nja, åtminstone allt babbel med folket där!
Jag har tänkt lite, (för ovanlighetens skull) och insett att jag har så otroligt mycket i mitt liv just nu, och allt är så förändrat.
- De slappa skoldagarna i gymnasiet har gått upp i rök och förvandlats till enormt höga prestationer och krav som jag knappt klarar av att utföra, eller hantera.
- Alla fester, tjejmiddagar och krogbesök har plötsligt blivit till något ytterst ovanligt, vilket kanske kan vara hälsosamt - men tråkigt!
- Jag träffar sällan min pappa nu mera, vart tog den tiden vägen?
- Min mamma anser att jag är vuxen nu, fast det är jag inte, varken psykiskt eller åldersmässigt! Vilket gör mitt liv mer komplicerat.
- Min ekonomi är sämre än när jag var yngre, vilket gör att jag får dra in på klädköp m.m vilket är enormt jobbigt!
Aha, mycket negativa saker här tror jag, och den utlösande faktorn som har skapat detta är garanterat skolan!
Mina prestationskrav kan få mig att gå under, och det måste få ett slut! Och ångesten som jag har i bakhuvudet varje dag gör att jag inte vill läsa, jag vill inte plugga...
Men jag vet att jag måste, för jag vill kunna klara av allt. Och det är DET som är mitt stora problem!
Grejen är den att jag inte vet vad jag ska göra åt det?
Jag måste verkligen börja ta tag i det här, inse att livet inte alltid kan vara så lätt och att man måste ha styrkan att göra misstag och klara av att förlora för att kunna vinna igen.
Slut på tråkigheter nu!
Jag kanske ska skriva något kul någon gång. Kanske lite om mig själv osv...
Vad är vettigt egentligen?
